what a day
tyst & nedstämd satt jag i matsalen med klasstjejerna, o sedan väntade till litet prat med simon, då brast allt, och jag grät jättemycket, därefter gick vi til eva för att prata med henne.. sen simhallen o därefter bussen hem.. en bad day..
men det blir bättre med tiden ! dagge är nog en av dom bästa lärarna jag haft, ! jag har nu ingen press, slipper ngr prov och så förstår han om jag behöver gå hem ibland! det tackar jag för. okej.. detta kan vara väldigt skönt, men det suger att man inte kan bli behandlad som alla andra , pågrund av en skada som blir långvarig.. jaja, that´s life.
klart det suger att vara skadad, men ta vara på tiden till att bli bra.
Dessutom är Ewa kanon !
vadå "ta vara på tiden"?;o
jag gör för tusan ingenting, kan inte göra ngt, kan ligga ner o dryga.. det finns fan inget positivt med detta sara.. jo, att jag träffat anton, men fan inget annat !
du vet vart jag finns ! <3
du är inte den tjejen som ger upp, den johanna jag ser nästan varje dag är alltid så go och glad och alltid så himla positiv! det är så förbannat surt att allt detta ska hända dig, men snälla keep on fighting! trots all smärta du bär inom dig lyckas du alltid vara så himla stark, och det är en egenskap du bör ta vara på ! just keep on fighting sunshine!
johanna, jag blir nästan ledsen när jag läser sånt här.
du som alltid är den glada tjejen, alltid den med ett leende på läpparna. och varför skulle detta hända dig? det är inte rättvist..
jag vet att du inte kan göra så mkt, men att umgås med vänner stärker än mer än vad man tror. så glöm inte att jag alltid finns här!! no matter what! <3
